Dag tio (2011-02-09)

Morgonen denna dag skiljde sig något från de andra, då vi hade en flytt att genomföra. Det är lätt att underskatta hur lång tid det tar att få ner tre enorma väskor var från rummen, något som ledde till att vi fick stressa rejält på morgonen och hoppa frukosten. Taxiföraren som Michele brukar använda har i alla fall tålamod med oss och stuvade lugnt och försiktigt in all packning i sin Skoda Octavia. När vi kom till kontoret med allt bagage skojade vi med Dina om att vi ska bosätta oss på jobbet och reaktionen blev ”I knew you swedes were workaholics” ;).

Dagen fortsatte med ett par minuter på kontoret innan vi skulle träffa Professor Lindov på universitet tillsammans med Kenneth som utreder databaser för olycksstatisk, något som Lindov och hans elever har arbetat med. Vi hade tidigare pratat med Lindov om ett samarbeta med deras master-studenter för att utbyta erfarenheter och hoppades nu på att kunna etablera detta samarbete även för våra framtida Trainee-kollegor. Mötet slutade med att Kenneth fick en cd-skiva med statistik och att vi blev lovade en träff med deras studenter. 

Tillbaka på kontoret fick vi en chans att slutföra rapporten om bältesanvändning och förbereda en presentation på 10 minuter som vi ska hålla på seminariet nästa vecka.

 Vi gick förbi ett monument påvägen tillbaka till kontoret. Översätt tack?

Vi lyckades i alla fall lista ut att monumentet var rest till minnet av de som fått sätta livet till under kriget.

När dagen på kontoret började lida mot sitt slut funderade vi över hur vi skulle lyckas transportera packningen till vår nya lägenhet. Våra erfarenheter sa oss att taxichaufförerna är väldigt hjälpsamma och trevliga samtidigt som vi kände att vi inte ville belasta hotellets chaufför när vi inte bor där. Vi ringde därför på egen hand en taxi (gick inte så bra att förklara att man behövde en stor bil) som tittade tveksamt på oss när han kom. Efter att ha lyft in skidorna i bilen kände chauffören på våra väskor och konstaterade antagligen att de var riktigt tunga. Det hela slutade i alla fall med att han kastade ut skidorna, hytte med näven och höll på att köra över oss, när han med skrikande däck lämnade platsen :). Lagom förtvivlade ringde vi till Madja på Michele som skickade deras chaufför istället.

Reflektioner:

Skönt att det har löst sig med första lägenheten (projektet behöver en till). Tror att vi kommer att trivas här men det är oklart hur länge vi kommer att bo i den. Det kan hända att nästa lägenhet passar bättre för boende med två personer. 

Hälsningar från Sarajevo!