Varje vardag börjar med en 15 minuter lång promenad till kontoret. I början följde vi huvudgatan runt hela kvarteret för att komma till kontoret men ju mer vi lärt känna staden så har vi hittat en bättre och bättre väg. Nu tror vi att vi har hittat den optimala vägen, den är både kortast och med minst vägkorsningar. Fotgängare är inte särskilt prioriterade i Sarajevo, ofta får man stå och vänta väldigt länge på att trafikljusen ska slå om till grönt, och har man otur är det bara grönt över halva gatan så i mitten av vägen får man stå och vänta lika länge igen för att få passera. Därför är alltså så få trafikljus på vägen som möjligt att föredra.
Oftast brukar vädret här vara molnigt på morgonen för att sedan spricka upp framåt dagen, men idag hade vi tur för solen sken hela vår morgonpromenad. Oavsett hur trötta vi är på morgonen så piggnar vi alltid till när vi närmar oss kontoret. Ett kvarter bort från kontoret möts vi nämligen av en jättelik reklam som täcker hela husväggen, med en stilig man som ler åt oss. Vad reklamen egentligen syftar på har vi inte listat ut än, kanske gör han bara reklam för sig själv? J
Väl framme på kontoret fortsatte vi med vårt arbete med att blanda annat uppdatera lägesrapporten och planera inför de kommande utbildningarna. Eftersom det var Fredrics sista dag som projektledare idag så hade vi även en avstämning av hur vår tid här varit.
På kvällen hade vi fått låna filmen the Tourist, av Fredric. Han hade köpt den av en försäljare inne i centrum, som hade lovat att det var bästa kvalitet. Eftersom detta var vår första lugna kväll på länge såg vi verkligen fram emot att få krypa ner i soffan och titta på filmen, och vi hade laddat upp med både godis och chips. Till vår stora besvikelse märkte vi dock att ljudet var väldigt dåligt så vi var tvungna att flyttat datorn jättenära oss för att höra något alls. Dock spelade det ingen större roll att vi hörde vad de sa för vi insåg fort att filmen var dubbad till franska… vilket ingen av oss har läst...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar